Dagens road-trip

Hämtade Patrik utanför hans jobb o han tycker att Likbilen är fin med skinnklädsel o allt..

Vi åkte förbi Lillskruttan Lovisa för att lämna hennes skor hon glömde hos oss igår, sedan åkte vi vidare till landet för att hämta upp lite saker vi glömde plocka med oss hem efter helgen. Framme vid sommarstugan svor vi lite över tall-pucko-grannen o tog kort på den "lilla" stubben som blev kvar när grannen fällde trädet över vårt toa/duschhus..

Pust, nu var vi varma eftersom Likbilen inte har någon AC, så vi passade på att ta något att dricka..

Sen skulle vi ta med grejerna till bilen..vilken tur att Patrik var med, jag får ju inte bära tungt (hmm, det var han medveten om men han daskade till mig på rumpan så jag trodde ryggraden skulle gå av..det tänkte han inte på..en helt annan sak tydligen..)..

När jag kom tilbaka från bilen satt han o muttrade att han minsann skulle ha lön för sin bärhjälp annars skulle han inte resa sig...

Vilket vi löste med en varsin glass o allt var frid o fröjd igen :)

Halvvägs hem till honom blev det helt tyst bredvid mig..

..tänk att några timmar med mig kan vara så tråkigt o sövande!?

Patrik förklarar hur det ligger till..

Jag är ju sedan ca. 8 år vuxenkompis till Patrik som har Downs syndrom. Han har varit orolig inför min operation så jag valde att inte berätta om när jag skulle opereras. Jag ringde honom dagarna efter istället o så pratade jag med honom igår. Nu vill han ju givetvis att vi ska träffas snart igen men förstår inte riktigt hur det fungerar med rehabilitering..

Patrik: Välkommen hem, hur mår du?
Jag: Tack, det känns ganska bra!
Patrik: När ska vi träffas..jag kan imorgon.
Jag: Hmm, jag mår inte så bra just nu så vi kanske får prata i telefonen ett par gånger istället för att träffas.
Patrik: Men du är ju opererad??
Jag: Mmm, men det var en stor operation..
Patrik: Jaha, men nu är ju opererad o frisk?!! (stor suck som säger "har du inte fattat det?")
Jag: Njaa, inte riktigt..du vet, de har ju skruvat in skruvar i ryggen på mig o så har jag ett stort sår som de sytt ihop på ryggen.
Patrik: Jaa??? Då är du ju lagad, kan vi ses imorgon?? (glad över att förklarat för "tröga" mig hur det ligger till)

Hahaha..jaa visst är jag lagad, vad svarar man på det?! Jag försökte verkligen förklara att man inte mår så bra efter att ha fått skruvar i ryggen men det kunde han inte förstå. Så till helgen kommer han kanske hit en stund med färdtjänst..han skulle köpa med chokladbollar oxå :)

Vuxenkompis

Idag slutade jag jobbet vid lunch, åkte sedan o hämtade Patrik. Patrik är 38 år o har Down syndrom, jag har varit hans "vuxenkompis" i snart 8 år. Idag åkte vi o handlade presenter till ett dop han ska på imorgon och sen passade vi på att göra en grej vi båda är väldigt svaga för..nämligen fika..mums!!


RSS 2.0