webmum

Har precis kommit hem från gymmet med mammi. På premiärrutten med stavarna blev vi båda fascinerade över hur illa hon faktiskt gick med hennes två pinnar. Jag talar nog för de flesta som såg henne när jag säger att den där tjejen med låren smala som baconremsor och hennes vickande rumpa inte gjorde henne speciellt attraktiv. När det sedan åkte förbi en tant på cirkus 80 år i en röd bil och skrattade lite åt mammas gångsätt, så förstod hon väl på någon nivå hur illa det måste ha sett ut. Vi fortsatte våran vandring mot gymmet och efter ett tag blev hon trött, gav upp med andra ord.

Mitt förslag att ha en semla på pakethållaren på min cykel och cykla framför henne hela vägen skulle nog ha fått henne lite mer peppad. Hon ratade dessvärre förslaget. När vi ÄNTLIGEN hade kommit fram till gymmet började vi träna och jag är faktiskt imponerad när jag såg vilka vikter hon använde sig av vid benövningar, hela 1-2kg. Jag har varit ute och gått med henne några gånger tidigare när jag bett henne göra utfallssteg. Det kan ha varit bland det roligaste jag har sett när det gäller henne, och jag har sett/hört mycket. Hennes lårmuskler heter inte duga.

MEN när allt kommer kring så lagar hon faktiskt goda måltider (pytt i panna, varma mackor och köttbullar), skjutsar och hämtar oss vart vi än är och hennes förhållningssätt till bakelser är bara underbara.
The one and only Heidi liksom. Bästa mammisen!

/ Evelina