webmum

Idag har jag besiktat vår lite nyare bil o den gick igenom..jippie!!

När jag satt i väntrummet satte sig en riktigt snygg, smal, ung tjej i kjol o snyggt linne bredvid mig..efter en stund kommer en av bilbesiktningsgubbarna förbi, spanar in tjejen (här tänkte jag: äckelgubbe) men så hör jag att han nästan skriker: "Amen HEJ Jessica"..tjejen tittar upp o hälsar tillbaka...oups, han var visst inget äckel.. 

Det är nu jag får på skallen för alla fördomar man har, han frågar om hon fortfarande kör lastbil..hahaha...den där snygga lilla flickan i en stor lastbil..ehh say what!? Hon svarar att hon bara kör extra ibland o att hon helst kör de stora med släp..

Hmm..ehh..jag sitter som ett fån bredvid o tycker att hon är otroligt cool..bara för att hon kör lastbil!?! Jag känner mig helt plötsligt som en gammal kärring med fördomar men kan ändå inte låta bli att imponeras över tjejen som fick mig att tappa hakan. Så undrar jag: hade jag blivit lika imponerad om det varit en stor manhaftig brutta, med en stor snus under läppen, som satt bredvid..förmodligen inte..jävla fördomar, jag ska sluta med sånt, jag ska bli fördomsfri!! Men åhh snygga Jessica var sååå cool!!!!

09.00 - Frukost med familj och mannens släktingar

10.00 - Klä midsommarstången (tur att jag har ryggen att skylla på..har ju lite svårt att böja mig ner o så :)

11.30 - Fika med jordgubbstårta (mums, jordgubbar)

13.30 - Lunch med familj, släkt o vänner (jag avskyr ju sill så det blir exotiska köttbullar för mig..jaa, jag har gjort dem själv!)

15.00 - Dans runt midsommarstången (inte för mig), lotterier o allmänt trevligt..o fika såklart

17.00 - Lekar o sommarrelaterad frågesport

19.00 - Grillat

21.00 - Läggdax..hahahaha..kanske för en del!?! Det är ju nu partyt börjar o myggdödarna gör ett kanonjobb så vi kan sitta ute halva natten o skråla!

Hmm, nää just det..jag äter ju medicin o har tonåringar på vift så jag håller mig till vatten!! Men det gör ingenting, jag måste ju hålla koll på mannen o hälla ut ett o annat glas alkohol i gräsmattan åt honom när han går o kissar på mina rabarber!

TREVLIG MIDSOMMAR!

Vi har egentligen gemensam ekonomi men pengarna på mitt konto har en tendens att ta slut fortast..hmm..undrar varför?!? 

Den här dagen har gått i ett. Först en lång promenad på över en timma..det är sådär skönt o sådär smart att ge sig av på stavpromenad vid middagstid en dag som den här! Solen gassade o jag tror att jag gick ner minst 40 kilo i vätska (oups, växer nog svarta hår nu..)..fyy va jag var svett, det rann t.o.m in i ögonen..fräscht värre med svettringar som även skulle få Ellis avundsjuk..hahaha...(Ellis, jag letade o letade efter ditt inlägg med snygga svettringarna men hittade det inte)

Sen blev det sallad till lunch, det är otroligt gott med sallad en varm dag! Då ringde mannen o ville att jag skulle åka förbi K-rauta o "hämta en grej"..jaa, nu var det ju så att "grejen" var svindyr..smart av honom att skicka mig när det ska betalas..hrumpf!! Svängde även förbi Jula o köpte en myggdödare, nån apparat som ska ta bort myggen inom 20 kvm, o så impulshandlade jag en sån där lampa med ultraviolett ljus som bränner myggen oxå..det ska nog räcka för altanen på midsommar..hoppas skiten..ehh jag menar de jättebra apparaterna funkar oxå!

Så nu är jag pank, nytränad o fikasugen..tycker allt jag var värd en liten bakelse på vägen hem..

..men ni ser väl att jag oxå är lite nyttig..jordgubbar o körsbär..mums!!

Snart är det dags för en härlig midsommar o det ser ut som om vi får strålande sol i Norrköping..jippie!!! Litet smolk i bägaren är att man har 17½ år gamla (unga) tvillingar som totalvägrar att åka med till landet.

Dottern ska till en killkompis på andra sidan stan men sonen vet fortfarande inte vad han ska göra. Jag kommer sätta in taxipengar på deras konto för jag vill absolut inte att de går hem på natten!

Själv kommer jag vara helt hispig o orolig men man måste ju börja släppa taget o det är faktiskt även lite upp till kidsen att visa att de klarar av att hantera en midsommarafton..o de vet att de måste ringa om det skulle hända något eller om de blir för onyktra, då hämtar jag dem direkt. Nu har ju båda barnen skött sig exemplariskt hittills o inte kommit hem särskilt berusade men man vet ju aldrig... Tur att närmsta grannen är polis o håller ett öga på huset i alla fall :)


Bevis på att solen sken lite på midsommar även förra året..i alla fall på Lillskruttan!

Idag var jag förbi på jobbet för att skriva på min löneförhöjning. Gick in till en kollegas rum där även min chef stod o pratade, efter ett liten stund kom fler kollegor in på rummet o vi tramsade en del..varpå jag (självklart) skulle visa mitt fina ärr i svanken för alla...

Nu har jag klänning på mig o ett par kortare vita strumbyxor (typ tunna genomskinliga tights)..så jag drog upp klänningen, visade hela rumpan o drog ner strumpbyxorna så man såg ärret...hahaha..VEM visar röven för sin manliga chef?!?! Jag borde verkligen ringa läkaren o fråga om de mixtrade med mitt huvud oxå!! O nej, det blev inte extra i lön för det inte..(fan)..

En av mina (kvinnliga) kollegor hade större huvudbry över att jag tydligen hade för snygga trosor för att vara ute på promenad (jag stavade ner till jobbet, duktiga jag). Min chef tyckte inte heller att jag var gympaklädd i jeansklänning o tights o handväska..joo, jag stavade med handväska minsann..hahaha!!

Ibland upptäcker man små saker som gör att man börjar fundera på om man blivit gammal o inte hänger med i utvecklingen. Nu är det en liten struntsak som jag undrar över: Varför ska man beskära bilder på sig själv?

Det här är mina barns, halvskalade, profilbilder på Facebook:
 
Det här är jag, den gamla tanten som inte fattar att det är coolt att ta bort en del av huvudet:


Ps. Ellis, vi har oxå en knäpp kamera som gör mig blonda dotter mörkhårig..hmm, eller det kanske är hon själv som trixat med bilden?!?

När jag tänker tillbaks i tiden på vad som format mig finns det flera faktorer o några av dem tänkte jag skriva här. Jag tror att följande händelse har gjort mig till en överbeskyddande hönsmamma som helst av allt skulle vilja ha barnen hemma, inomhus, hela tiden :)

1990 var jag 18 år, det året i oktober fick jag en dotter - Rebecka. Hon föddes alldeles för tidigt pga att jag fick havandeskapsförgiftning. Jag vaknade en morgon med en otrolig smärta i magen o var tvungen att åka in akut. På Norrköpings lasarett konstaterades det att jag hade långt gången havandeskapsförgiftning o jag var tvungen att flyttas till intensivvårdsavdelningen i Linköping.

I ambulansen fick jag så mycket smärtstillande o annan medicin att jag knappt var vid medvetandet, väl framme i Linköping möttes vi av ett springande team som genast började sätta kanyler i armarna o halsen på mig..bråttom bråttom..hörde att de uppskattade att jag bara hade några minuter kvar innan levern la av så snabbt in på operation! Via kejsarsnitt föddes lilla Rebecka som direkt lades i kuvös på prematuravdelningen...själv hamnade jag på intensiven där de under den första natten petade på mig hela tiden för att jag tydligen la av att andas så fort jag somnade!

Efter flera dagar på intensiven fick jag komma till eget rum, det blev nöddop av Rebecka o sakta men säkert började min kropp att återhämta sig, jag kunde åka ner till prematuravdelningen med Rebeckas pappa o allt verkade gå åt rätt håll...då dog Rebecka i sviterna efter ett "simpelt" tarmvred!

Det är fruktansvärt att se sitt barn ligga o kämpa för sitt liv, så liten o så utsatt o jag har en djup respekt för de som jobbar på avdelningar där för tidigt födda barn vårdas..vi mötte en hel hög med änglar!

Vi fick ett par år senare tvillingar, då gick jag på specialistmödravård. Gick hela tiden ut men fick ändå havandeskapsförgiftning o blev akut snittad..hamnade på intensiven igen, barnen var stora o friska så med dem var det inga problem men i mitt huvud sattes alla tankar igång återigen o jag vet att hade något hänt mina barn i det skedet hade jag inte levt idag!

Så, idag är jag tvåbarnsmamma men i hjärtat (o egentligen) är jag trebarnsmamma o är det så konstigt att jag är överbeskyddande? Har ändå blivit mycket bättre o släpper mitt kontrollbehov mer o mer, jag vet att barnen behöver lära sig livet själva o jag kan inte skydda dem mot allt men ibland önskar jag att jag kunde bära deras motgångar o linda in dem i bomull!

Jag följer två unga "prematurmammors" bloggar o jag är innerligt tacksam att det gick bra för dem! Tänk om Internet o bloggvärlden funnits när jag fick Rebecka, man kan hitta ett otroligt stöd i cyberrymden!

Sandra o Marie - Ni är två starka underbara mammor!!